Ella har varit toppen det sista, vi har kommit framåt det sista vilket såklart känns jättekul. Däremot har jag hamnat i en svacka med tränare T tyvärr. Just nu känns det inte alls bra, har ingen ridglädje i dom träningarna längre och det är skit-trist!! Har gått och klurat på det sista månaden ungefär. Känns lite som att vi har "vuxit ifrån" varandra. H*n är så otroligt engagerad och vill så mycket, men kanske lite för mycket?! Jag är ju trots allt bara en glad amatör och kan inte ta sådana enorma steg framåt som h*n vill att jag ska göra?! Det hela började med en fantastisk träning som jag försökte skriva om här tidigare... Vi började få igång Skruttan bakifrån och sedan dess är det exakt det som vi har jobbat med... Bara... Hela tiden.... 45 min på volten, runt, runt, runt.... Och hela tiden är det "mer, mer, mer" - det blir liksom aldrig nog, vilket - på mig- lockar fram prestationsångest och jag tappar all ridglädje.  Känner inte att resultatet duger någongång utan hela tiden är det "mer, mer, mer". På kommentaren "hon är duktig men mer tryck - hon ska gå som på glödande kol" så känner jag - hur mycket mer?! Jag är inte kompetent nog att få till det mer än så just nu. Har varken kunskap, motorik eller styrka för det. Är helt med på att tränaren ska pressa våra gränser, men samtidigt kan jag tycka att dom ändå ska lägga det på en realistisk nivå. Jag får bara prestationsångest och känner mig värdelös som ryttare, vad ger det?!

Nu är jag såååå trött så ögonen går verkligen i kors - får fortsätta svamlandet någon annan dag...

Tjo å tjim