Världens Elakaste Matte!!!
Det är jag - iaf om ni frågar Ella idag... Gick bort till ridhuset och planen var att rida igenom henne. Har ju försökt hålla mig därifrån sedan "Träningsveckan" där i midsommarveckan. Har hållt igång henne med tömkörning (plus något ridpass) i paddocken och ridit ut (fast jobbat ute istället). Så nu var det dags att rida igenom lite mer inför helgens tävling... Och det tyckte väl Ella var sådär... Eller rättare sagt, hon var rätt bra - lite seg i bakbenen, men det blev bättre efter hand. Hon ville först inte ta stöd i höger men det lossade efter en stund. Det var ett helt ok ridpass - tills jag skulle öva lite halter (något som Ella har fått för sig är ett HEEELT onödigt moment!!). Hon gjorde ALLT annat än att stå still; slå med huvudet, trampa runt, rygga, stegra, hoppa på stället - men inte f-n skulle hon stå still... Så nu blev matte arg - och försökte såklart att inte tappa tålamodet - skitlätt med störig primadonna som är på sitt allra "bästaste" brunst-humör... *suck*
Efter sju sorger, åtta bedrövelser och tusen djupa andetag hade jag lyckats trötta ut Trots-Fia och jävlar vad fräck hon blev!!! För inemellan alla halter fick jag ju göra lite annat för att distrahera henne och inte nog med att hon faktiskt kunde stå still (go figure) så fick man allt annat på köpet och hon gjorde travlängningar som man tappade andan av, galopperade 10 m volter som om hon aldrig gjort annat, hade 5 olika växlar i traven och var lydig och reglerbar som bara den... Men det var efter 75 min tuff ridning och jag kände mig som världens djurplågare. Ella var dyngblöt och helt slut! Som alltid efter sådana upplevelser drabbas jag av dåligt samvete - "hon kanske har ont och det är därför hon protesterar" - men samtidigt fattar jag ju också att ett 5-årig brunstigt sto inte har så ont att det mynnar ut i att hon inte kan stå still... För hon var bara trotsig, det var ju ganska uppenbart. Men ändå! Får ändå dåligt samvete att jag rider skiten ur henne såpass länge första ridpasset i ridhuset! Men samtidigt är det ju bättre att ta igenom det ordentligt för att inte (förhoppningsvis) behöva strula så mycket med det på nästa ridpass...
Visst?!
Ella var så sur att hon gick åt andra hållet när jag kom ut i hagen senare - har aldrig hänt innan!! Tyckte väl synd om sig själv som har en sådan elak matte.... ;o)
Efter sju sorger, åtta bedrövelser och tusen djupa andetag hade jag lyckats trötta ut Trots-Fia och jävlar vad fräck hon blev!!! För inemellan alla halter fick jag ju göra lite annat för att distrahera henne och inte nog med att hon faktiskt kunde stå still (go figure) så fick man allt annat på köpet och hon gjorde travlängningar som man tappade andan av, galopperade 10 m volter som om hon aldrig gjort annat, hade 5 olika växlar i traven och var lydig och reglerbar som bara den... Men det var efter 75 min tuff ridning och jag kände mig som världens djurplågare. Ella var dyngblöt och helt slut! Som alltid efter sådana upplevelser drabbas jag av dåligt samvete - "hon kanske har ont och det är därför hon protesterar" - men samtidigt fattar jag ju också att ett 5-årig brunstigt sto inte har så ont att det mynnar ut i att hon inte kan stå still... För hon var bara trotsig, det var ju ganska uppenbart. Men ändå! Får ändå dåligt samvete att jag rider skiten ur henne såpass länge första ridpasset i ridhuset! Men samtidigt är det ju bättre att ta igenom det ordentligt för att inte (förhoppningsvis) behöva strula så mycket med det på nästa ridpass...
Visst?!
Ella var så sur att hon gick åt andra hållet när jag kom ut i hagen senare - har aldrig hänt innan!! Tyckte väl synd om sig själv som har en sådan elak matte.... ;o)
Kommentarer
Trackback
