I måndags red vi lektion för A i något som absolut kandiderar till tropisk hetta. Hade bestämt att vi skulle rida kl. 20 för att det skulle vara "svalare"... yeah right! Övervägde rida i paddocken, men det var så ohyggligt mycket blinningar så Ella var superstörd av dom, tog därför beslutet att rida i ridhuset - eller bättre benämt som tropiska regnskogen...

Den sista tiden har vi kunnat fokusera på lite mer avancerade övningar och moment (mot LA). Det har inte varit så mycket "unghästridning" vilket har varit väldigt roligt. Vi har tagit ett stor kliv framåt, in i vuxenhästvärlden *hahaha*... Det som jag tycker har varit en konsekvens av det, är att mina "ticks" kommer fram mycket tydligare när ridningen blir mer avancerad. Ex blir det extra tydligt att jag sitter och tjuvhåller i vänsterhanden när det ska ridas en serpentin i galopp, för i vänster förvänd bryter hon ju såklart av när jag tjuvhåller. Eller när man vill jobba mer på mindre volter - då blir det extra tydligt när jag "drar runt" henne för vänster handen för hon blir för böjd, för djup och hamnar bakom, höger bog åker ut, volten blir för stor/ojämn och spårningen är ett minne blott.... Orsaken att jag drar i den där sabla vänstertygeln är pga min vänstra skänkel, har så fruktansvärt dålig koll och styrka i den och  när Ella inte tar den kompenseras detta genom att någon tjomme (ehum...) sitter och jobbar sig med tygeln istället ;o). Låt mig demonstrera med en bild:

(nu flyttar hon ju sig visserligen undan min vänster skänkel på denna bilden men händerna är ganska tydliga ändå, för nog ska det väl inte vara 1-2 dm mellan händerna... *hahaha*)

Exakt hur bra är detta egentligen?! Det värsta är att jag är så gryyymt medveten om den där handen och ÄNDÅ är den så svår att få ordning på! Otroligt frustrerande! Det komiska är att så är det i vänster - i höger var ser det ut så här:


Detta är vad jag kämpar med! Det värsta är att vänstersidan har alltid varit lam för mig, när jag spelade fotbollen var ju bara vänsterbenet ett rent stödben - fanns ju inte på kartan att jag skulle kunna skjuta en boll med det!! Döm om allas förvåning att ENDA målet jag gjorde under min ca 12 år långa fotbollskarriär var med vänster!! Det var en hörna och jag har aldrig riktigt förstått vad som hände, men jag slog bollen på volley - med vänster - och tro på sjutton om det inte blev mål!!! Helt sjukt... Hur som helst, så om någon vänlig själ har tips på hur man tränar upp sin vänstersida så hojta till!

Nästa ticks är min blick, som även det demonstreras av ovan nämnda bilder... Vad är det som är så intressant på hästens manke/man???? Och varför är det så svårt att sluta???? Får i ärlighetens namn säga att jag har faktiskt blivit mycket bättre med blicken men tycker fortfarande inte att det är okey... Så det blev (som sagt) ett pass där vi jobbade mycket med detta. När jag väl slutar dra i tygeln och Ella lyssnar på skänkeln blir det så mycket bättre - men man måste ju få detta till den vardagliga ridningen när man inte har en person på backen som påpekar det åt en hela tiden ;o)

Sedan jobbade vi med halterna igen och det blir bättre och bättre, nu står hon iaf stilla - åtminstone i typ 2 sek *hahaha* sedan händer följande:

Prydlig halt på tyglen - för att 2 sek senare...

... dra upp huvudet....

...åsså flytta benet.... ;o)

... så vi har lite att jobba på ;o) men det är kul. Ridningen är verkligen jätterolig nu. Har dessutom vant mig vid att inte stå i ett stall med 40 hästar och alla människor därtill. För mig som är så FÖR fika och babbla ridning har det varit ganska jobbigt stundtals... Är ju trots allt en person som fullkomligt ÄLSKAR att älta ridning och träning.... ;o)
 
Men man vänjer sig vid det mesta. Har ett par 3 kompisar som jag ältar med på telefonen istället... Är så skönt att veta att man har riktiga vänner som offrar lite telefon-analyser på en *hahaha*. Plus att bloggandet faktiskt blir en form av ältande (kanske inte så kul för mina icke-häst kompisar som läser, men jag hoppas dom har förståelse *s). Fast det är ju såklart så att fördelarna överväger på det stora hela med eget stall. Tiden man lägger i stallet är mer kvalitativ. Kontroll freak som jag är passar det mig utmärkt, är bara att titta ut genom fönstret så ser jag mina pållar och vad dom pysslar med. Kontakten man får med hästarna ger en jättehärlig relation, är mycket tajtare med Ella nu än innan. Normalt sett rider jag helt ensam i ett fullstort ridhus (eller i paddocken) och det är ju värt sin vikt i guld! Häromdagen red jag i manegen på fm och då var det 3 st som red samtidigt - jag tyckte det var lite trångt!!! Snacka om att vara bortskämd! *skrattar*. All eloge till J som har det fantastiskt fina ridhuset dryga kilometern bort! Är oerhört tacksam, för den arbetsro man får när man är ensam i ridhuset bidrar ju också såklart till att man gör framsteg!!

Nej, nu är det nog dags att äta - hej hopp!