På att Ella faktiskt KAN stå HELT stilla i en halt och på tygeln dessutom!!!! Började nästan gråta av upplevelsen ;o)

Och inte nog med det - vi gjorde det flera gånger... Ibland måste jag säga att jag dyrkar marken min tränare A går på, maken till människa att ha ess upp i skjortärmen får man leta efter. Hittills har hon en superlösning för allt... *hatten upp*


Jajaja, lite bakom tar jag vilken dag i veckan som helst före mulen som högsta punkt!!


Här följer en blandat bild-kompott från dagens träning, som för övrigt gick kalasbra. Har inte tränat sedan jag red kursen i veckan innan midsommar så det var verkligen nyttigt att få träna igen. Ella är skitkul att rida nu, ûber-positiv, samarbetsvillig och jaa...bara skitkul helt enkelt!! :o)

Vi övade på moment ur LA:1; förvända galoppen, 10 m volten i trav för att gå direkt på längning över diagonalen, galoppfattning från skritt och skänkelvikningarna. Det som är kul är att jag har klurat ut längningarna och nu får vi till riktigt fina - och bäst av allt - jag kan sitta ner på henne när vi gör dom! För inte så länge sedan var jag tvungen att rida lätt *garv*. Tyvärr ser jag av bildbevisen att jag flaxar med huvudet istället så vi har fortfarande en bit kvar ;o). Har fortfarande lite problem med fattningarna från skritt, men å andra sidan är vi inte 100%-iga från trav heller så det är kanske inte så konstigt *hahaha*. Vi fick iaf till en höger fattning från skritt som var helt suverän. Får öva mer helt enkelt... Det största problemet vi har för tillfället är att jag joxar med händerna, eller rättare sagt, är för beroende av händerna helt enkelt. Får kämpa på med att rida henne mer för vikthjälper istället. Är lite svårt att vänja sig av med händerna, särskilt vänster handen när den blir inner... Åhh, det är ju ändå det som är det häftiga med denna hobbyn - man blir aldrig fullärd. Har man fått ordning på en teknikalitet finns där tusen åter att jobba med *hahaha*. Det är iaf roligt, för vi har hittat en väg som Ella svarar på jättebra och som jag kan ta till mig. Är alltid en djungel det där hur man ska lotsas genom alla snårigheter... Det lustiga är att jag tycker ju ibland att hon kan tappa bjudningen, men det är när jag förböjer henne (för handen såklart) och ena bogen pluttar ut. Så i själva verket är det min förbenade handridning som stjälper bjudningen... Har jag bara bogarna för där dom ska vara (för vikt och skänkel) så har hästen en helt sjuk bjudning och då är det plättlätt att rida ;o). Skämt åsido - man kan inte annat än av vara ödmjuk inför dressyren... En helt fascinerande värld...