Motion?
HFF dag 2
Hästföretagarforumet dag 2 blev kanon! VÄLDIGT bra föreläsningar rakt igenom och härlig energi. Man blev verkligen inspirerad och jag som lite då och då funderar på att byta bana blev ju lite extra sugen nu. Dock har vi lite för lite mark och kapital för att rodda igång något sådant nu så det får läggas på framtiden, eller nåt.... MEN - efter att ha lyssnat på mer eller mindre framgångsrika hästföretagare i dagarna 2 kan man sammanfatta med att om man vill satsa inom hästnäringen finns det några ledord som genomsyrade dagarna
- Mål och vision! Det är viktigt att ha ett tydligt, märtbart mål vart man vill komma.
- Passion! Om du inte brinner för det är det svårt att hitta rätt motivation, är inte bara ett jobb utan en livsstil...
- Våga! Du måste ha självförtroende och tro på din ide, om inte du själv gör det hur ska du då säljain den?!
Lite beroende på vad för typ av företag och storleken av det, men de flesta framgångsrika företagarna har en partner med en tydlig fördelning. Dock blev ju det mer vanligt ju större företagen var. Hästnäringen är ett ständigt växande område med köpstarka intressenter som är villiga att betala för lyx och kvalitet. Ett exempel är bling-bling marknaden som fullkomligt exploderad! Man vill verkligen ge sina hästar det bästa och lite mentaliteten "kosta vad det kosta vill". En hästägare kan gärna leva på havregrynsgröt en månad om det innebär att dom har råd att köpa ett riktigt fint glitterpannband till älsklingshästen ;-). Lite galet men så är det. Sådana tankar stärker min teori om den typ av hästföretag jag vill driva och det är ju inte utan att man blir lite mer sugen... ;-)
Se bara på utrustningssidan. Jag vill köpa en ny hjälm och har hittat en jag gillar men då får jag punga upp med 3000 papp!! Jag tycker egentligen det är helt horribelt med så mycket pengar för en hjälm när jag kan köpa en med lika bra skydd för 6-700 spänn. Men för den här betalar jag extra för utseende, lite funktion då det finns lite fix-funktioner på den här och framförallt betalar man för märket. För ett starkt varumärke är A och O i ridsporten, det ska man inte sticka under stol med! Ganska intressant faktiskt... Inom hästnäringen finns utan tvekan kapitalstarka köpare så det är ju bara att komma på den där kanongrejen och köra ;-)
Mys med barnen?!
-'Kan jag få adoptera dig som morfar?'
Morgonträning dressyr
Lyxlunch!
Föreläsning
Hästföretagarforumet
Horse inspection
Modigt?!
Duktig prins igen!
Bild från vår uteritt!Det har varit en riktigt bra helg och vecka hästmässigt. Har hunnit med alla hästarna bra det sista och det är nästan galet vilken tillfredsställelse jag får de dagar jag hunnit rasta alla 4 juvelerna :-). Ella har varit lite knorrig över det här med tygellängden och det faktum att jag har full fokus på att hålla kvar, hon får ju jobba lite mer nu. Men sedan blir hon jättefin när hon väl hjälper till så jag vet inte vad jag ska tro?! Är väl mer ledarskapsåsikter än att hon faktiskt får jobba ordentligt som vanligt?! Vi jobbar på iaf så får vi se...B-A-S-I-C
Lagom taggad häst inför stundande ridpass ;-)Förberedelser
Då kör vi!
NU KÖR VI! :-)Bra artikel i ÖP
Hästtjejer vs machomän, av Jens Ganman
Jag hjälper tjejerna i stallet.
Eller, tja... tjejerna och tjejerna. Det är två självständiga kvinnor i övre nedre medelåldern.
Och ”hjälper” är förstås ett relativt begrepp i sammanhanget.
Jag mockar och spånar. Och försöker att inte gå i vägen.
Hästarna är sex till antalet och fem av dem är ordentligt stora. En är lite mindre. En ponny med isblå, penetrerande blick och egensinnigt humör.
De är snälla, kloka djur allihop men de väger åtskilliga hundra kilon och de går inte att prata till, som med en hund.
Man måste förstå deras kroppsspråk. Man måste förstå deras ljud. Deras fnysningar och frustningar.
Man måste ha koll helt enkelt. Och man får inte vara feg. Eller svag. För stalltjänst är ett tungt arbete.
Aptungt.
Och hästar är inga leksaker.
Som till exempel en moppe eller en skoter (som man kan glömma ute i regnet några veckor utan större konsekvenser, och som har en av- och påknapp).
Ändå dras, exempelvis, motorsporten med en obegriplig machostämpel, och hockey- och fotbollskillar framställs ofta som robusta tuffingar. Hästtjejer som lite pimpinetta å sin sida; man står och luktar på hästens mule, flätar manen, läser Min Häst...
Fast jag skulle tro att de flesta av hockey- och skoterkillarna (precis som jag) skulle blekna betänkligt i en stallmiljö. Som det inte finns nåt puttenuttigt med överhuvudtaget.
Utan att ha några vetenskapliga belägg för det gissar jag att tolvåriga stalltjejer ofta är betydligt starkare mentalt än exempelvis sina jämnåriga, motorintresserade killar.
Starkare än vuxna karlar. Oavsett om dessa håller på med brottning, boxning eller nån flåsgapig bollsport.
En arg, eller bara lätt missnöjd, häst på 500–600 kilo är ingen lek, tro mig.
Att bli klämd av en sån i en trång stallgång kan få allvarliga konsekvenser.
Att sitta på en ståtlig nordsvensk som råkar i sken ute i skogen, exempelvis för att man dyker på en älg eller dylikt, är inget för den harhjärtade.
Hästtjejer är, med andra ord, the shit.
Och redan i tidiga tonåren drillas de i egenskaper som kan göra dem till fantastiska vd- och- chefsämnen i framtiden.
Ansvarsfulla, orädda, strukturerade. Skickliga på kommunikation och samarbete.
Stark självkänsla.
Fast jag misstänker att få skulle våga ha det med i CV:t: Från 12–18: hängde i stallet. Varje dag. Tog ansvar. Varje dag.
Eftersom de flesta män inte har en aning om vilken extremt krävande miljö ett stall är. Hur meriterande den faktiskt är. Inte minst om man jämför med en basketplan.
Eller en skoterverkstad.
http://op.se/kulturnoje/kronikor/1.4569837-hasttjejer-vs-machoman
Floricello - ny film!!
Här kommer en rykande färsk film på den blivande fadern. Tycker ju att det är en underbar hingst och är såååååå spänd på vad som ska titta ut!! :-)
Back To Basic!
När det omedelbara missnöjet över helgens aktiviteter har lagt sig (och vi har tagit ett par lugna dagar), har jag funderat lite till och konstaterar att vi har egentligen "bara" samma, gamla grundproblem fortfarande - Ella blir för lång och ostadig i formen för att jag inte kan hålla ordentligt i tygeln. Jag har skrivit det förr men tänker banne mig inte behöva skriva det igen! Nu är det 100% fokus på att jag ska lära mig sitta ordentligt på häcken och hålla i tygeln och Ella ska jobba rakriktad, i form. Detta innebär att Perfect sit-bågen återigen är med på ALLA ridpass (på banan) och det ENDA jag tänker på är att hålla kvar tygeln och att Ella ska vara rak. Hon kan gå i vilken snigelfart som helst i princip, bara hon är rak och eftergiven!! Blev såklart väääldigt intressant första passet med detta fokus men jag kan iaf konstatera att Ellas passage är det sannerligen inget fel på ;-). Blev såklart en hel del tjafs då Ella tyckte det var vansinnigt onödigt när jag faktiskt höll kvar i tygeln och vi gick mer bakåt än framåt ett tag, men till slut blev det riktigt bra och jag kände mig genast mer hoppfull inför framtiden! Kanske är det inte helt kört för oss ändå?!
Fille-prinsen har gått från klarhet till klarhet de sista ridpassen. Han är välbalanserad och jag kan jobba honom med rakriktning och kontakt. Är skönt att släppa bebis-tänket och rida honom ordentligt. Han är superduktig i vänstergaloppen och kan galoppera genom kortsidorna utan minsta problem. Blev riktigt imponerad! Högergaloppen däremot var ingen picknick att åstadkomma! Det var inte så att han fattade fel galopp utan snarare att vi inte kom upp i galopp överhuvudtaget! Lyckades iaf till slut och det blev ett knappt varv - men galopp - och det var jag ju såklart nöjd med. Idag däremot galopperade han högergalopp för glatta livet på uteritten så han jämnade upp sidorna ;-). Han lyckades till och med köra om Ella som blev tokförbannad och studsade till, varpå Fille brallade till lite... hahaha, knäppisar. Det var rätt oförargligt och Helena satt säkert i sadeln. Vi hade en jättehärlig tur i underbart vårväder!!
Gissa...
Dammar av den här gamla godingen!
Kom ju på att jag hittade en käck checklista när Selene var dräktig och det passar ju ypperligt att damma av den så här de sista 4 veckorna innan Mels "due date"! Lilla F (ja, det kommer bli ännu ett namn på "F" efter Floricello, dock håller jag på det tills jag vet om det är en hon eller han. Har dock bestämt mig vad det lilla underverket ska heta!!).
Tecken på förlossning:
En månad före: Juver tillväxt (unga ston tveksamma). - Tycker faktiskt att det har börjat hända liiiite
En vecka före : - Nope
1-2 dagar före: - Nope
Sista dygnet: Ren mjölk, Den magiska sista pusselbiten... - Nope
Vaxproppar: 12-48 h före förlossning (80% av alla ston får det). - Nope
Spen tillväxt: Ungefär ett dygn innan. - Nope
En månad före: Juver tillväxt (unga ston tveksamma). - Tycker faktiskt att det har börjat hända liiiite
En vecka före : - Nope
1-2 dagar före: - Nope
Sista dygnet: Ren mjölk, Den magiska sista pusselbiten... - Nope
Vaxproppar: 12-48 h före förlossning (80% av alla ston får det). - Nope
Spen tillväxt: Ungefär ett dygn innan. - Nope
Sänkning/avslappning av bäckenbanden (insjunken runt svansroten) 2-3 dygn före. - Nope
Hettsätning: Sista dygnet - Nope
Vandrar-står och stirrar: 2 dagar fram till fölning. - Nope
Förblir stående: sista dygnet. - Nope
Svettning: strax före. - Nope
Är inte så mycket som hänt ännu men ser fram emot att få fylla på dessa grejer en efter en :-). Annars börjar alla förberedelser bli klara, har ett par saker på listan av inköp kvar och kameran ska upp i helgen men sedan är allt klart. Hämtade hem halmen idag så i helgen är det sista fixet med boxen som står på agendan. Hon fick stelkrampsprutan i måndags och vi ska börja vänja in henne på fölvakten. Åhhh, det är så himla spännande. Hon har börjat få lite förvärkar och ibland hoppar hon till när Lilla F kickar henne, stackars fina Melrose - jag VET ju att det inte är särskilt kul sista tiden... Annars är hon SUPERgosig och vill mysa mest hela tiden, med oss iaf - dom andra hästarna är mest i vägen och dom är hon en riktig huggorm mot. Detta till Filles stora sorg, han ÄLSKAR ju Mels och vill helst vara nära henne hela tiden ;-). Har inte lyckats få en bra bild på hennes tjocka mage så ni får hålla tillgoo med en favorit i repris :-)
Hur göra?!
Vet faktiskt inte ens om jag vill/kan lämna referat på tävlingen i helgen, har lite svårt för vad jag ska skriva utan att låta allt för bitter... Hela helgen gick i princip käpprätt åt skogen och väldigt mycket av det är ju pga jag kände mig som en våt fläck efter fredagens nya magsjukeattack. Såklart skulle jag vare sig tränat på lördagen eller tävlat på söndagen men av någon anledning blev jag snål och fick för mig att jag bara skulle fullfölja... Kan inte rikigt förstå varför det var så viktigt egentligen men nu blev det så. Är väl bara att sammanfatta det hela med att magsjuka är ingen bra tävlingsuppladdning och vi måste ha bättre koll på de enkla bytena innan vi ger oss ut i MSVC igen. Det är egentligen det enda momentet som vi inte har fått riktigt kläm på, allt annat kan vi få till riktigt bra om vi skärper till oss. Men å andra sidan har ju Ella bara varit igång i galopp i typ 6 veckor efter ett halvårs konvalecens så jag ska inte vara för hård. Vi är helt klart något riktigt bra på gång och om jag bara kan lära mig hålla kvar tygeln i handen utan att tappa ut den 1 dm var 3:e meter, fiska in, tappa ut, fiska in, tappa ut... så ska vi nog få till det här riktigt bra! För om jag ska vara riktigt ärlig så sitter jag helt ok nuförtiden, sitter på häcken och kan aktivera henne riktigt bra, problemet är att jag inte samlar upp den energin jag skapar när jag tappar ut tygel hela tiden utan energin går förlorad och så får vi börja om igen. Tröttsamt och nu försöker jag komma på en universallösning på hur jag ska lära mig hålla kvar tygeln....
Dagens viktigaste mål
Dagens bästa citat!
Albin 4 år, kommenterar när den ömma modern sitter i bilen på väg hem från dagens bedrövliga dressyrävling och tittar på bilder från densamma:
-"Jag vill också titta när Ella är berövlig och mamma inte håller ihop"...
-"Jag vill också titta när Ella är berövlig och mamma inte håller ihop"...
Kan man annat än älska den pojken?! :-)
Hua vilken vecka!
Jag har påbörjat säkert 15 inlägg denna veckan men det har hela tiden kommit något emellan så jag har inte färdigställt ett enda! Har varit en superhektisk vecka med massa barn, jobb och hästar och som rundades av med en härlig magsjuka - igen. Fruktansvärd åkomma och totalt otajmat med tanke på stundande träningshelg och tävlingsdebut!!! Var totalt däckad igår, idag känner jag att det börjar gå mot det bättre och jag har just nu exakt 7 tim och 36 min till jag har träningstid inför morgonens tävlingsdebut och det känns ju inte jättebra helt ärligt. Har fått i mig 2 skivor vitt bröd och 3 glas med Proviva sedan torsdag kväll.... Har iaf en plan B med en kompis som lovat rida lektionen idag på Ella om jag inte pallar själv och så får jag helt enkelt preppa mig så jag grejar tävlingen imorgon iaf. Är ju självklart inte optimalt att inte kunna rida själv idag men hästen blir ju genomriden iaf och jag får ett dygn till på mig att samla ihop mig...
Ella har ju gått rätt bra i veckan, så det känns ändå rätt ok ridmässigt. Fick på henne kandaret och hon går ju bra på det, är bara lite finlir som måste till för jag är lite fipplig med alla snören och det hade jag ju tänkt komma åt under träningen idag men jaja. Vi får se. Jag har en låsning i bröstryggen som hämmar mig lite i kommunikationen med henne,sitter som en säck potatis och kommer inte riktigt ner i sadeln = vansinnigt störigt. Man vill ju att allt ska vara perfekt inför tävlingsdebuten men inser ju att det inte blir så denna gång. Jag måste komma iväg till osteopaten i veckan som kommer så vi kommer vidare, känns verkligen som att vi är något riktigt bra på spåren äntligen. Är jättekul att rida henne, hon är positiv och glad och på hugget. Verkar som att Ella också fått en nytändning :-). Med fixad rygg och ingen mer magsjuka ska vi uträtta stordåd!!
Ella har ju gått rätt bra i veckan, så det känns ändå rätt ok ridmässigt. Fick på henne kandaret och hon går ju bra på det, är bara lite finlir som måste till för jag är lite fipplig med alla snören och det hade jag ju tänkt komma åt under träningen idag men jaja. Vi får se. Jag har en låsning i bröstryggen som hämmar mig lite i kommunikationen med henne,sitter som en säck potatis och kommer inte riktigt ner i sadeln = vansinnigt störigt. Man vill ju att allt ska vara perfekt inför tävlingsdebuten men inser ju att det inte blir så denna gång. Jag måste komma iväg till osteopaten i veckan som kommer så vi kommer vidare, känns verkligen som att vi är något riktigt bra på spåren äntligen. Är jättekul att rida henne, hon är positiv och glad och på hugget. Verkar som att Ella också fått en nytändning :-). Med fixad rygg och ingen mer magsjuka ska vi uträtta stordåd!!
Fille min fina, fina prins har gått som tåget. Han är skitduktig, har börjat söka kontakt med handen, slurpar ordentligt på bettet och börjar hitta sin rygg och bjudning.I veckan fick han på sig bakskor också och det var ju en höjdare, lyfter genast mycket bättre på fötterna och trampar på lite mer. Nu kan i komma igång med uteridningen ordentligt. Var ute och galopperade med Ella och honom och det var superkul, Helena har ju fått börja rida honom istället nu när Mels värper så det är toppen. Då kan vi rida ut med sällskap ordentligt minst en gång i veckan så han ska snart komma upp lite i kondis. Det ska bli en jättespännande vår framöver!!!
Håll nu tummarna för mig att jag lyckas samla ihop min utmärglade kropp och få ut något vettigt av denna helgen!
Morgongymnastik, check!
Milstolpe!
Produktiv hästfredag
Har haft en ovanligt produktiv hästfredag för en gång skull. Brukar ju ha vilodag men efter min vecka var det rena befrielsen att köra stall! Red ut på Ella som verkade väldigt nöjd med det beslutet. Att det var en helt ljuvliga vårkväll gjorde ju inte saken sämre...
Väl hemma igen dammade jag bokstavligt av Fille och tog en sväng i paddocken. Jag var rätt tuff mot honom och krävde att han skulle jobba rund och låg, vilket han till en början tyckte var fruktansvärt onödigt (men ganska snabbt insåg att det var helt ok) och jobbade på riktigt bra! Red bara en kort stund och belönade honom med att sluta. Skynda långsam gäller fortfarande för redig prins!
Avslutade aktiverIngen med att ta Jack på promenad. Hoppade lite diken och hade allmänt kul, det där kommer bli en superponny i fälttävlan säger jag bara. Tjiho vad han hoppade :-). Var jättenära att jag tog Mels på en sväng också men det blev kolsvart så jag tänkte att vi tar det imorgon istället...
Tänk vad lite vårkänslor gör för motivationen :-)
Tankar kring tävling...
Sist när jag var hos coachen frågade han mig:
-"Vad vill Jennie?"
-"Vad vill Jennie?"
Ja, jösses... Vad vill Jennie egentligen?! Det är en väldigt bra fråga som kan appliceras inom en uppsjö av olika kategorier och frågeställningar av mer eller mindre filosofisk karaktär, men ikväll tänkte jag skala ner den till ridning i allmänhet och tävling i synnerhet...
Det som är min absoluta viktigaste avsikt med ridningen är att LÄRA MIG DET. Rätt och slätt. Ridning är inget man lär sig på ett par år och sedan kan man allt, åh nej. Ridning är snarare något man TROR sig att man kan efter ett par år men ju fler år man fortsätter desto större insikt får man i hur lite av den ädla sporten man faktiskt behärskar. Det är en mycket märklig utveckling och väldigt olika många andra idrotter jag har sysslat med (Å andra sidan har jag aldrig riktigt brunnit för någon annan idrott som jag gör för ridningen, kanske hade jag kommit till en liknande insikt då)?! Det har alltid varit viktigast för mig att träna och hitta nya "aha-upplevelser" i ridningen och på den vägen komma till ett stadie där jag kan uppleva att jag faktiskt dansar med hästen, att vi är ett och jobbar tillsammans mot samma mål... Är inte riktigt där än.
Har egentligen aldrig känt att jag behöver ge mig ut och tävla för att nå denna symbios eller ens för att hitta motivation för att jobba efter det, snarare har jag upplevt tävlandet lite tvärtom men det har ju att göra med min prestationsångest och inget annat. För det kan jag erkänna att jag har, dock i lite mindre omfång nu än tidigare (läs, mindre efter mötena med coachen). Självklart är det fantastiskt att dra hem den där blågula rosetten och veta att "idag var vi BÄST" men samtidigt är det ytterst sällan jag har haft mina bästa ridpass på tävlingsbanan och det är inte där jag får den största kicken... Så behöver man ens tävla?! Det finns ju massor av sätt, jag vet personer som behöver tävlingarna för att det ska vara kul med ridningen, eller som har en superhäst som förmodligen hade sopat banan i de flesta starter men en ryttare som inte vill tävla alls, ryttare som lånar hästar, hästar som lånar piloter - ja, det finns förmodligen lika många varianter som det finns hästar, ryttare, medryttare etc och självklart får var och en bli salig på sitt. Är bara intressant att förstå hur andra tänker när man själv har såsat in på ett spår... Eller rättare sagt, försöker såsa in på ett spår ;-). Så vad vill Jennie..?!
För att skoja till det ytterligare så har jag ju 4 hästar och det blir ju lika många olika alternativ på vad jag vill. Och vad jag hinner. Är ju inte bara Jennie längre, finns ju 3 personer till i min familj som ska få plats... Men för att grotta ner det med hästarna så är det ju trots allt Ella som blir först ut. Vi är på gång, det går framåt och är för det mesta himla kul just nu. Med Ella vill jag hitta harmoni i ridningen och jobba tillsammans, även om det är svårt och tuff träning. Just nu är det lite svårt. Vi kan in emellan ha kanonpass där vi i det närmaste dansar, sedan kan vi ha pass som idag där vi trampar varandra på tårna... i otakt... och trillar... Ok, ska inte ställa för höga krav på mig själv efter 3 dagar med mage i olag men det hade ju varit kul att dansa jämnt! För att ta in tävlingsaspekten så har vi 2 tävlingar nästa vecka. Vi ger oss ut för att kolla av hur vi ligger till och för att öva på att tävla, det var ett tag sedan sist. Efter dom 2 starterna ska jag utvärdera vad jag vill. Just nu vill jag bara testa och se. Jag VET att det är tuffare klass än vad vi någonsin startat och just nu är vi inne i en kämpa-fas i träningen. Har inte riktigt jobbat upp styrkan och kondisen vi behöver, men tänker att 2 snabba starter är rätt bra. Sedan kan vi träna vidare inför sommarens eventuella starter, kanske kommer jag fram till att vi inte alls är tävlingstaggade i år utan "bara" vill träna?! Kanske är vi supertaggade och vill ut så mycket det går?! Det får ge sig helt enkelt men det känns som en bra plan med henne.
Resterande 3 rackare ligger just nu på is, Mels av uppenbara anledningar. Jack och Fille för att jag precis börjat damma av dom och sätta igång. Ska fundera lite till på planen för dom och återkommer i ämnet ;-)
M-A-G-S-J-U-K
Jag har åkt på magsjuka, är vaaaansinnigt synd om mig!! Detta måste ju ändå vara djävulens påfund?! Har varit hur kass som helst och totalt däckad och när man är som mest låg försöker man leta efter ljusglimtar och ställer sig på vågen... En viktminskning kan ju pigga upp mitt i allt elände - men inte ens det fick jag!! Istället har jag gått upp 1 kg?! Hur är det ens möjligt efter 2 dagar av "utgifter"?! Men värst av allt är ändå att stackars lilla Iris också åkt på det :-( å vad det gör ont i hjärtat att se lilltjejen så krasslig!! Fattar inte varför hon åker på allt som kommer in i detta huset?
Less is more
Herregud vilka framsteg vi gör, Ella och jag! Det är så sjukt roligt just nu, Ella är positiv och framåt och jag börjar så sakteliga hitta dressyrryttaren i mig (har sedan nya sadeln kom längt lädrena 2 hål, bara en sån sak... Hahaha). Skämt åsido så börjar jag faktiskt känna att jag iaf har en liten hum om vad jag håller på med och med tanke på hur Ella känns verkar det dessutom vara rätt?! Tänk att "nyckeln" skulle vara att sitta still och göra "ingenting"?! Jobbade med övergångar och galoppen och i galoppen blev hon så himla fin, så jag kunde till och med testa några piuett-embryon!! Är jättekul att man helt plötsligt hamnat i ett läge där vi börjat jobba med träningsmässig passage och nu även piuett-jobb... Vem hade trott det för 6 månader sedan när hon "aldrig" ville bli bra i ryggen?! Men jag klagar absolut inte, ingen är gladare än jag!
Kan passa på att dra några visdomsord som jag fick med mig av coachen sist, som många säkert vet är inte tålamod min starka sida alltid...
