Att komma tillbaka på måndagen efter tävlingarna är tungt, man har 10 slitiga dagar i ryggen och idag känner man det på riktigt. Av någon märklig anledning går luften fullkomligt ur en i samma ögonblick som sista hästen lämnat bygget och man känner sig trött, seg och tom... Man vet att det är sista dagen med ett helt underbart gäng och efter att ha jobbat så intensivt tillsammans är det nära nog otänkbart. Måndagen innebär att man plockar ner allt och återställer Skandinavium som det såg ut innan, dvs inga bevis att hästar varit där ;o). Vi packar ihop stallkontoret och äter en sista måltid tillsammans och sedan är det dags att säga hej då... Många kramar, tårar och minnen delas innan var och en går till sitt, ur bubblan till verkligheten...

Det är med blandade känslor jag vinkar av årets tävling. För mig var det ju sista året i stallet, något som känns helt rätt men samtidigt trist såklart. Var sak har sin tid och att arbeta så intensivt i 11 dagar funkar inte för mig med barn & familj, hästar och gården. Så mycket som jag stressat under denna perioden har jag nog aldrig stressat förr i hela mitt liv och det har självklart varit jobbigt. Det har varit oerhört frustrerande att inte kunna lägga lika mycket tid som man vill samtidigt som det var sagt redan innan att det var tvunget att ha det så om jag ens skulle kunna vara med alls... Att sedan inte ha kunnat finnas där fullt ut för Albin har varit fruktansvärt! Det är han som är prio 1 nu, det har ju varit tydligt och pga det har jag känt mig som en bedrövlig mamma under denna perioden...  Det har samtidigt varit helt galet roligt och man får se så mycket, att få vara delaktig i något sådant här är en häftig upplevelse, jag har lärt känna massa underbara människor och jag är glad och tacksam att ha varit delaktig. Minnerna och vänskapen tar jag med mig...

Tack för mig stallgänget, efter 4 kanonroliga tävlingar stiger jag av tåget...
Massa kramar (A-fil för själen *s)

//Jennie
       
         Foto: Stina Lindgren

För att återkoppla till cliffhangern i förra GHS inlägget så det här var vad jag möttes av när jag kom till anläggningen, det är ganska komiskt hur några timmar kan förvandla en hel arena!



Idag har tjejerna varit superduktiga och snabba, dom har fixat färdigt parkeringen, stall 1, skyltat, kämpat med att få bort is på våra transportstäckor till och från stallar och framridning och förberett inför resterande 2 stallbyggen som startar imorgon. Vi har förberett med listor på boxar och andra listor och lappar för att underlätta alla ankomster i veckan. Det är ett suuuperduktigt gäng och det är nästan svårt att hålla dom sysselsatta för dom är så otroligt effektiva :o). Det har lagts in mattor i största stallet då golven är för hala för hästarna. Dessa mattor läggs in av ett gäng från Billdals ridklubb och dom är otroligt snabba. För oss som jobbar i stallet är det skönt för det är ett jättetungt jobb, vi kommer iofs behöva lägga mattorna i ett stall men det är endast framför 1 boxrad så det ska vi nog greja ;o)

Idag anlände resterande hinder och blommorna har gått från blomsterkvastar till otroligt vackra kreationer, det är nästan så man blir tårögd av alla vackra blommor och färgkombinationer...


Lite kuriosa är att det finns 13 funktionärsgrupper som jobbar med att rodda runt tävlingarna, stallet är en. Arenagruppen en annan, den består av 2 "ben" kan man säga - den ena är de som ansvarar för hindren och den andra är det som ansvarar för blommorna, dessa grupper är indelade i zoner i ridhuset och dessa 5 zoner har då ansvar för de hinder resp blommor som finns i den zonen... En hel vetenskap men som alla som varit där ser så verkar det fungera bra för dom är toksnabba med att få in och ut hindren från arenan! Totalt har jag för mig att dom är tillsammans runt 80 personer?! Får nästan dubbelkolla detta och återkomma ;o)

För egen del har jag jobbat lite mindre idag, sov inte många timmar inatt för Albin sov oroligt = jag kan inte sova heller (ibland är det ingen picknick att vara mamma) så när jag vaknade fick jag migrän :o(. Tack och lov har jag fått grymma mirgäntabletter så efter att ha vilat en stund blev jag bättre, hade visserligen fortfarande hemsk huvudvärk (som stannade kvar hela dagen) men jag kunde iaf fungera igen! Albin var ju glad att jag var hemma lite mer så det var ju något positivt med det ändå. Fick till slut flyttat Ella som planerat och det känns skönt, nu kommer det bli lite lättare för mig med henne den kommande veckan. Tyvärr blev jag senare till skandinavium än planerat men fick ändå en hel del gjort så det kändes väldigt bra. Det är ju detta som är mitt dilemma - jag har svårt att hinna med allt! De senaste dagarna har jag fått pussla och trixa för att hinna allt men känner mig ändå otillräcklig på alla fronter vilket är otroligt frustrerande. Jag VILL mer, jag vill hinna träffa min son mer, jag vill kunna vara på skandinavium mer och jag önskar jag hade hunnit med hästarna bättre men det gååååår inte ju!! Man är bara människa och när allt kommer till kritan måste man välja... Och Albin kommer alltid först. Därför gör jag mitt sista år i stallet... Men nog om sådana tråkigheter, det är en hel vecka kvar!! :o)