Albin var med mamma i stallet, när vi ska gå går han fram till Jacks box, vinkar och säger:
"- Hej då Albins häst"...

Mamma är i köket och hör Albin från vardagsrummet
"- Aja dig... Aja dig"...
När jag kommer ut till vardagsrummet ser jag att han har hällt dricka i en skål där det låg en kaka från gårdagens fika som var helt dränkt och det var det han kommenterade ;-). Är ju skönt att han vet med sig när han gör saker han inte borde så behöver inte jag vara tråkig mamma och säga till honom ;o)

    
           
                        Albin leker med min brors katt, Albins nya kompis :o)

           

Inne har det iaf hänt lite grann, jag har ju målat om på toaletten här nere. Planen är ju att det ska renoveras men det är större behov att prioritera ovanvåningen förtillfället så lilla toaletten här nere får så vackert vänta. Med tanke på att det är mörkt furutak, gula väggar och gröna "vit"varor så fick jag nog. Har redan tidigare målat om alla skåp och en bedrövlig panel som var i mörkt trä till vitt och nu är även väggar och tak vita. Ibland kan jag verkligen inte förstå hur folk tänker när dom inreder sina utrymmen!! Okey att det var på 60-70-talet men ändå, 3 olika mörka träslag och 2 färger utöver det border vara förbjudet vilket århundrade det än är tilltänkt!

Nu är det iaf vitt överallt utom toastol och handfat som är grönt (?!) men det får vara. Vi kommer att flytta denna toalett när det ska renoveras ändå och då kommer detta utrymme att bli en klädkammare som ligger i anslutning till entren istället. Det kommer bli såååå mycket bättre både storleksmässigt på rummen och layoutmässigt. Så det blir till att vackert stå ut med det gröna sålänge ;-). Blir ju betydligt mycket enklare nu när det övriga är vitt... Tyvärr har jag inte tagit något kort på bedrövelsen som det såg ut när vi köpte (tror jag inte iaf) men tog iaf bilder innan jag målade taket och väggarna...

           
                                      Taket före...

           
                                   ... och efter målning


           
                      Den ursnygga gula väggen innan målningen.....

           
                 ... efter, man kan även skymta det läckra gröna handfatet ;o)

Ella och Mels har varit riktigt fina det sista, dessvärre har det varit förbenat dåligt väder så jag har tappat en del riddagar pga ösregn och storm (finns faktiskt gränser för vad jag står ut med *s). Men det har gått bra, ända tills i torsdags när det var halvstorm ute och jag red Mels i paddocken. Hon var jättefin med bockade till lite i galoppen (provade en sadel som INTE var poppis) och jag sträckte mig - ordentligt - i en magmuskel och fick skitont! Försökte rida Ella efteråt och jag klarar av att skritta men trav och galopp funakr inte då det gjorde för ont. Så nu är det ridvila som gäller ett tag tills det onda försvinner... Lite surt såklart med tanke på att jag förmodligen inte kommer kunna rida sådär jättelänge till men det är bara att bita ihop!

Fördelen (om man nu ska kalla det så) med att jag inte kan rida är att jag "sparar" lite drygt 2 timmar om dagen som vi kan lägga på annat. Denna helgen har detta "annat" blivit tid som Gustaf kan lägga på att färdigställa de nya boxarna. Och han har lyckats, Jacks box är redo för inflyttning ikväll, behöver bara köpa krubba och vattenhink som ska upp (egentligen hade jag velat ena städa väggen från Filles nedsölning men det är ingen flytt-stopper direkt). Gustaf har varit kanonduktig och fixat så Jack får en uppningsbar lucka på sin dörr som är PONNYANPASSAD höjd på!!! Bara det kommer vara ett riktigt lyft för lilla Jack, när han stått i de andra boxarna har han knappt nått över kanten... Misstänker att han inte kommer vara helt nöjd med att gå från 9 till 6,5 kvm men jag hoppas det går fort för honom att anpassa sig. Nu får han ju dessutom bo bredvid Fille igen och på lördag kommer en ny snygg tjej att flytta in på andra sidan ;o)

           
 Gustafs egenhändigt ihopbyggda boxdörr!! Kanonbra!!! Nu fattas bara namnskylten :o)

Efter att ha haft prinsen på stall några veckor har jag kunnat hålla koll på honom ännu bättre och jag måste säga att jag tycker han har blivit lite bättre! Släpar inte alls bakbenen efter sig på samma sätt längre och det känns väldigt skönt och hoppfullt! Han är visserligen fortfarande väldigt, väldigt, väldigt valpig i sina rörelser och särskilt när man ska vända honom på liten yta men om man gör den enkla neurologiska testen att dra honom i svansen (åt resp sida) så drar han emot utan minsta tendens att vackla. Han står helt normalt när han äter ute i hagen och så som han och Jack stojjar med varandra har jag väldigt svårt att tro att han skulle ha några som helst neurologiska känningar... Jag är full av hopp! Det finns inte på kartan att han inte skulle fungera - så är det bara!! Nu blir det ännu ett halvår av unghästliv med kompisar i hagen, om inget oförutsätt inträffar kommer vi få hit ytterligare en halvblodsvalack på 3 år över vintern och det ska bli jättekul. Ev kommer jag ha hit en tjej som ska hjälpa mig komma igång med tömkörning av honom ett par gånger nu i höst och se hur han tar det. Känns bättre att ha en som är riktigt duktig med det på honom dom första gångerna... Planen har ju hela tiden varit att vänta till våren med att rida in honom för att ge honom lite mer tid att landa i sin kropp och med tanke på mitt stadie blir ju det alldeles perfekt. Hade varit vansinnigt tråkigt att inte få göra det själv! Annars är det bara bra med honom, han börjar lägga på sig efter sommarens urfall och han är hur snäll som helst att ha att göra med. Känns bra även om det gör att jag tycker det inte är så bråttom med att kastrera, däremot är Jack en liten buse och han behöver verkligen kastreras och det är ju lika bra att ta båda samtidigt ändå. Nu börjar jag faktiskt ångra att jag inte tog Fille när han var mindre, är ju gigantiska kulor som ska bort nu ju!!! Stackars liten :o(

Nu måste jag fixa något att äta, här är ett par bilder från i morse vid utsläpp. Var bara 2 grader (!!) men vansinnigt härlig morgon ändå...

          
           

           

Hur skriver man nästa inlägg efter man berättat om den sorg vi har i familjen?! Ingenting har egentligen känts rätt, för man vill inte riktigt släppa taget på ett sätt... Därför följer detta inlägg den kronologiska ordningen livet slumpade åt os... Direkt efter vi hade fått ta farväl av Sally fick vi i ilfart köra till Östra för att gå på ultraljud. Det visade sig att nya bäbis mådde prima och det första jag möttes av på displayen  var detta: 

           

Vet inte hur mycket ni ser men det är en 19-veckors bebis som gör tummen upp åt sin mamma... Det kommer ordna sig....