I och med att jag inte bloggat så mycket senaste året har det inte riktigt framgått vilken prövning 2015 var hästmässigt. Det var ett skadedrabbat och slitigt år där jag slets mellan hopp och förtvivlan mest hela tiden. Finnegans bäckenbensfraktur i januari var ju den största prövningen... Frakturen uppstod av att han fläkt sig och slagit i en bergsknalle, han fick en rejäl fraktur i bäckenet och blev som nybliven 2-åring beordrad till minst 3 månaders boxvila... JAg ska inte sticka under stol med att de 2 första månaderna var HEMSKA!! Finnegan hade så ont att han ibland inte ville resa sig när han låg ner, utan låg i boxen med huvudet i mitt knä och jag storgrät och undrade om jag tagit rätt beslut eller bara var en hemsk djurplågare som utsätta honom för denna smärtan... För att få det att funka med logistik och välbefinnande fick han ha en nattbox och en dagbox, dagboxen blev placerad så han kunde sticka ut huvudet åt 2 hål (varav ena var ut så han kunde känna frisk luft i ansiktet), vi byggde en provisorisk "lösdrift" till Fille så han kunde gå in och ut i stallet, vilket gjorde att han och Finnegan kunde leka grimleken genom boxdörren i stallet OCH på fönstersidan. Att ha Fille där som en lekkompis tror jag gjorde otroligt mycket för Finnegans välbefinnande under denna perioden.
3 månader blev 4,5 månad och den 13 juni var första gången han fick gå ut på en liten gräshage (se eget inlägg på blogggen) och denna fick han gå i ytterligare 3 månader. Sedan kunde vi succesivt börja utöka hagen för att förbereda "vanlig" utevistelse och i början av oktober fick prinsen äntligen gå ut på fullsize hage... Lyckan hos honom den dagen går inte att beskriva på ett vettigt sätt, han sprang inte så mycket men han sprang korta sträckor, stannade och busade lite, åt lite gräs, sprang en liten bit till, busade och åt - mest för att han kunde... Jag bara stod och grät, var så härligt att se honom <3.

 

Efter en vinter på vanlig hage var det en solig aprildag dags för "slutbesiktning" och röntgen och det blev tummen upp!! Allt har läkt fantastiskt bra och inga pålagringar på kringliggande leder eller nåt. Han var helt återställd utan några efterdyningar. Så otroligt härligt!! Jag tog genast beslutet att han får sommaren på sig att stärka och bygga upp sig själv, växa och bara få vara bäbis i och med att han i princip tappade ett år som unghäst... Så sedan april har han fått bara vara och ha det gott i hagen. Det är klart att jag blivit lite avis på alla som ridit in och visat upp sina fina unghästar på 3-års men jag är övertygad om att Finnegan kommer må bättre av detta och vi hinner... :-)

 

Så igår: