Idag har ju varit en helt ljuvligt vårdag! Vi har varit ute och gottat oss större delen av dagen och vi satt länge och väl och fikade på altanen. Albin har varit som fisken i vattnet och lekt som en tok ute. Iris sov större delen av tiden, vaknade en stund för att äta och somnade om igen. Solen var verkligen jättestark och jag misstänker att yours truly kommer se ut som en tvättbjörn framåt kvällen  ;o).

           
                          Det är gott att fika i solskenet ;o)

           
                    Dags för käre maken att klippa sig kanske?! ;o)

           

I helgen var det dags för träningspremiär för mig sedan augusti förra året. Helgträning för Jill stod på agendan och planen var att åka med Ella och Mels varsin dag. Med Ella handlar det mest om att komma tillbaka till där vi var när jag fick sluta rida och vi är på god väg. Ville checka av att jag gör "rätt" och få min sits justerad då jag känt mig lite stel och "joxig" i min inverkan. Hade för dagen bytt bett på henne och det var ju en höjdare som plockade bort lite av joxet och resten är bara att jobba vidare med. Måste sträcka lite bättre på mig och komma ned ordentligt på rumpan i sadeln. Ella var jättefin och framför allt galoppen. Det är tydligt att vi tagit ett jättekliv och nu börjar jag känna förhoppning om att de där bytena är inom räckhåll :o). Så nu blir det maximal fokus till nästa träning i slutet av april så kanske vi kan påbörja något då?! *hoppas, hoppas*

På söndagen var det dags att introducera Mels för Jill och jag var onekligen spänd på vad "domen" skulle bli. Har aldrig åkt själv med henne heller men det visade sig vara hur lungt som helst. Lasrade henne själv och åkte utan problem. Lillfisen kom till nytt ridhus där hon var helt ensam och det var inte heller några problem, hon var verkligen kanonduktig! Att sedan min tränare blev eld och lågor över henne var ännu roligare!! Komplimanger som "-helt underbar" är ju alltid trevligt ;o). Fick bra hjälp hur jag skulle fortsätta och det ska bli jättekul! 

Är galet nöjd och stolt över båda mina hästar och det är väldigt, väldigt roligt att vara på gång igen!! Ska försöka få fram någon bild från träningen men kan inte lova något...

I måndags vilade hästarna (läs Jennie) efter helgens chock med 4 ridpass. Hade sjuk träningsvärk och insåg att jag inte hade uträttat några stordåd i sadeln ;o). Istället blev det skogspromenad för hela familjen, helt enligt Albins önskemål. Jag och prinsen har ju gått skogsrundan ett par gånger förut men nu när Gustaf var med skulle Albin visa vägen, han var jättestolt över att kunna förklara för pappa hur man skulle gå och det gick inte att ta miste på hur kul han tyckte det var att hela familjen var ute... Iris sov gott i Babybjörnen under hela turen, gissar att hon inte ens märkte av att vi hade varit ute *s.

Igår däremot var det dags att rasta fyrfotingar igen. Började med Melsan och efter förra ridpassets bakslag tog jag det väldigt lugnt med fokus på att hon enbart skulle bjuda fram med jämt stöd i båda sidorna. Hoppade över galopp, planen är att vänta med galoppen tills hon blivit stadig i skritt och trav. Var lite ormigt i början men efter en liten stund gick det riktigt bra. La till lite tempoväxlingar och övergångar och även det fungerade så vi avslutade ganska snart. Duktig liten häst!

Ella fick jobba "som vanligt" med form, bjudning och stadighet i övergångar. Även hon med tempoväxlingar och övergångar. Hoppade över galoppen även med Ella utan fokuserade på skritt trav övergångar och tog hjälp med sidvärtsrörelser och skolor. Ella blev helt ok, inget halleluja moment. Just nu känner jag att jag joxar mycket med händerna (förmodligen för att kompensera min svaga sits och inverkan) så det ska bli väldigt bra med träning i helgen. Behöver ögon på mig som kan hjälpa mig reda ut i vilken ände jag ska börja, sen kör vi så det ryker. I år SKA vi börja med bytena!!


           
                    I brist på ridbild blir det en med haghäng ;o)

Första altanfikan är avklarad!! Som tack för hjälpen med improviserad barnpassning blev det semla för mig Albin och min mor. Är ju helt underbart när man sitter i lä i solskenet.  För att inte säga att det är galet gott med semla...

           

Tidigare på dagen hade jag och Albin gottat till det med glass i solskenet. Man får ju passa på ;o)

           

Svårt att tänka sig att det bara för 4 dagar sedan såg ut så här på samma gårdsplan:

           

En sak som är ett ständigt problem när man är småbarnsförälder är att hinna med allt, vardagslogistiken blir ju onekligen en utmaning. Något som alltid tycks dra det kortaste strået är städning. Tråkiga saker är alltid lätt att prioritera bort av någon anledning?! Tyvärr blir det mest att man gör sig själv en björntjänst då det är vansinnigt frustrerande att gå hemma i ett ostädat och rörigt hem hela dagarna. Har ju tidigare nämnt att måndagar har blivit något av en städdag och det är inte särskilt roligt, myser hellre med Iris än städar och röjer. Därför har jag infört en REGEL här hemma! Detta för att undvika att det rasar ihop och regeln är att man plockar bort efter sig direkt, på så vis blir det aldrig lika rörigt och det blir ändå rättvist - den som drar fram något plockar bort efter sig (så slipper frustration byggas upp hos den andra parten som slipper plocka bort efter någon annan). Käckt va?! Ganska lätt också kan tyckas... eller....?! Min käre make tyckte detta var en bra idé, är ju inte särskilt kul för honom att få skäll av frustrerad fru titt som tätt, lika lite som det är kul för frun att bli en tjatkärring ;o)... Så hur har det gått? Låt oss studera bevisen, dvs foton jag tog här hemma igår (läs tis):

           
Riskokare från lördagens lunch som Gustaf lagade, jag fick diska innanmätet igår då det var risrester och det luktar inte hallon efter någon dag... Kaffekannan med sump, datormus och godis (för övrigt inte särskilt barnvänligt för 2,5-åring) från makens teoriplugg på söndagen. Öppnad post inkl tomma kuvert från fredagen... Kan ni tänka er att dessa prylar mirakulöst har en förmåga att försvinna av sig självt - helt utan inverkan från personen som drog fram det?! Måste vara skönt att ha en liten hustomte som städar efter en, undra var man får tag på sådana?! ;o)

           
I fredags kom Gustaf hem från tjänsteresa, väskorna packades upp i helgen och har sedan dess stått parkerade i vår hall (tillsammans med 2 balar toapapper som inhandlades i helgen)... I ärlighetens namn hänger ett träns  jag köpte på mässan och ska smörja in på ett garderobshandtag - men det är skillnad på saker man själv är skyldig till kan jag tycka. Något säger mig att alla dessa saker kommer försvinna under dagen då jag stört mig på det tillräckligt länge nu...

           
Godispåse som tömdes FÖRRA helgen... Den här ligger kvar av princip då jag undrar hur länge den kan bli kvar om inte jag slänger den?! I och med detta inlägg borde det inte dröja särskilt länge??

           
I söndags hällde Albin ut dekorationssand på golvet som min älskade make dammsög upp - tusen tack!! Undra när dammsugaren flyttas tillbaka till sitt skåp så den inte är ivägen?! Är ju ändå onsdag idag... ;o)

           
I söndags vattnade far & dotter blommorna här hemma (vilket är kanon för jag är usel med våra växter inomhus). Vattenkannan bor i skåpet under diskbänken, dvs ungefär 1 meter snett ned åt höger i bild... Dit flög den på något mystiskt sätt efter denna bilden togs ;o). Visst, kan erkänna att detta är ingen stor grej men ett par saker på fel ställe gör det ganska rörigt rätt fort...

Det ska sägas 2 saker i samband med detta. Jag älskar min kära make! Han är väl medveten om att han emellanåt blir uthängd på bloggen och det är ok. Jag vet att han inte gör detta med vilje men det är ändå ett stort problem för mig som går hemma med barnen hela dagarna och som man inte tänker på när man inte är mitt i det själv (för övrigt otroligt fascinerande hur ens "utmaningar på arbetsplatsen" förändras som föräldraledig och absolut något som får avhandlas i ett senare inlägg). Det ska också sägas att jag inte på något sätt är felfri själv, jag är också skyldig till ett par grejer här och var MEN - det är skillnad på att städa bort efter sig själv och behöva städa efter någon annan. Faktiskt...

Nej, nu är det dags för blöjbyte! :o)

Ja normalt sett brukar ju fredagarna vara heliga för mig och jag vill att vi myser tillsammans hela familjen. Idag blir det tyvärr inte så då Gustaf har varit iväg i Kiruna denna igen och skulle egentligen kommit igår. MEN det strulade och han var tvungen att stanna kvar tills idag istället och kommer hem vid 6-tiden. Då blir det för mig att gå ut och mocka hästarna, rasta Ella osv... Det tar ju sin lilla tid så misstänker att det där fredagsmyset inte är på agendan idag. Kan inte påstå att Kiruna-veckorna är en höjdare men tack och lov har jag en fantastisk familj som ställer upp enormt mycket vilket gör att jag hittills har löst det över förväntan. Puss på er!!

Appropå puss... har ni sett dessa pussungar?! :o)

          
                Albin ligger och säger att "-Iris är jätte-jättesöt"...

Det är verkligen ljuvligt att vara hemma med dessa rara mysungar även om man emellanåt kan drabbas av fullständig spunk, vara galet uttråkad och inte vill något hellre än att få prata med en vuxen person om vuxna saker. At gå här och jollra, byta blöjor, städa, tvätta och städa igen är inte alltid så mentalt utmanande ;o). Har däremot konstaterat att dom där tillfällena när jag blir uttråkad sammanfaller med dagen innan Gustaf kommer hem från Kiruna...

Nu får jag sluta, Albin kröp just upp i mitt knä och vill mysa!

Får ofta frågan hur det är med Fille och såvitt jag kan se så är det fina fisken med honom! Kommer inte riktigt ihåg när men han slutade någonstans i höstas att släpa sina bakhovar och lyfter på dom som han ska. När han leker och busar i hagen går det inte se att det skulle finnas någon form av neurologisk åverkan överhuvudtaget. Men å andra sidan har jag aldrig sett något på honom annat än i skritten. Detta i kombination med att jag börjar bli människa igen har lett fram till att det nu är dags att börja förbereda och rida in FillePrinsen *jippie*. Det är en otroligt stor händelse och jag blir alldeles pirrig i magen bara av att tänka på det. Har verkligen sett fram emot denna dag sedan första dagen jag såg honom leka  med gångarterna... Min fina, fina Fille!!

Satt igår och läste proppen till 3-års testen och det har inte varit ett alternativ med tanke på hans prognos, nu kände jag att OM han funkar och OM han inte är för valpig och OM vi "är där" kanske man kan överväga att visa honom?!?!?! Det är ju på Troya här i Kungälv så det hade ju varit otroligt smidigt och hur kul som helst... Nu ska vi inte gå händelserna förväg och lägga för mycket press på det, vi får helt enkelt se hur det går med allt först. Han kanske inte ens går att longera ens, men man kan ju hoppas... ;o)

           
Fille är grymt nyfiken på Tyko och vill hälsa... Tyko verkar dock inte besvara nyfikenheten... ;o)