Då var årets första julbord avklarat, känns rätt bra faktiskt. Var på Svea Hof med mina leverantörer och det var riktigt nice måste jag säga. Gott julbord, trevliga lokaler, trevligt sällskap och lagom mycket godis till efterrätt ;o). Kan absolut rekommendera julbordet där, nu vet jag iofs inte vad prislappen är då leverantören betalade men är det en rimlig peng så kör på.

           
                   Lite dålig bild men det var ju mysbelysning på kvällen ;o) 
                               Mer info: http://www.sweahof.se/

Igår var det ju en rätt otrevlig snöstorm här hemma när jag plockade in hästarna. Väl inne tog jag av Jack och Fille sina täcken då dom delar box och brukar leka rätt vilt, känns lätt riskabelt om dom har täckena inne. Jack fullkomligt skakade som ett asplöv och var superspänd över bakdelen och upp på rumpan så jag blev orolig för korsförlamning! Han verkade inte ha ont och rörde sig men skakade något enormt. Tempade honom (ingenting) sedan masserade och borstade jag honom medan han började äta hö och han blev som vanligt på ett par minuter bara. Så märkligt. Visserligen var det riktigt busväder och dom går ju och spänner sig i och med att det är lite knaggligt när underlaget har frusit. Men ändå! Om det nu var en korsförlamning light eller ej vet jag inte men klart är att jag ska göra allt jag kan för att motarbeta att/om det kommer igen. Jack är ju en liten kraftfodertjuv, han nallar av Fille som är alldeles för snäll att säga ifrån. Jag får helt enkelt börja ge dom mat uppbundna så var och en får det den ska ha. Fille behöver ju lite extra foder men det gör ju verkligen inte Jack, han behöver däremot lite extra vitaminer och mineraler nu då… Jaja, dom håller en sannerligen sysselsatt de små djuren ;o)

Naturligtvis var jag ju tvungen att beställa ett nytt täcke till honom, tjockare om det skulle hända igen. Dom ska ju hållas varma. Blev ett stalltäcke från Horseware och jag kan bara föreställa mig hur vansinnigt söt han kommer bli i det här:

                             

Hua, natten mellan lördag och söndag har jag inte fått sovit mycket alls. Albin var jättedålig, hostade och snörvlade som en tok och hade svårt att sova för näsan var full med otrevligheter så han fick svårt att andas... LillPrinsen... :o(. Han vred och vände sig och jag tror han vaknade 15 ggr och varje gång väckte han mig och var nära nog otröstlig! Det kom verkligen från ingenstans men jag är rätt övertygad om att det var en dum tand som sprack igenom igen. Nu är det tack och lov inte jättemånga tänder kvar, så förhoppningsvis slipper vi sådana här nätter sedan... Alla tänder är ju inte så här jobbiga, men vissa har varit rent bedrövliga. Natten som var var liiite bättre men inte mycket, han vaknade ett par ggr då också och jag skulle upp tidigt och jobba *suck*. Är inte helt pigg idag och misstänker att jag kommer somna väldigt tidigt ikväll. Ska bli skönt ;o). Tack och lov har Albin blivit lite bättre iaf, det är ju ändå huvudsaken!

Ella-monstret har vaknat till liv igen och jag tycker inte jag gör annat än att gräla på henne. Sicket j-la humör häsepållan har!! Jag är ganska säker på att orsaken är mycket frustration (och lite väderberoende). Det är inte lätt för en flockledare med kontrollfreaktendenser att gå ensam i en mindre hage har jag märkt. Hon har ingenstans att ut sina bitchfasoner annat än på matte - och tro mig- det landar INTE i god jord... Hoppas på att hon snart kan gå ut i stora hagen, har gjort en större hage till Melsan bredvid stohagen och jag tänkte låta henne gå där nu när det har frysit på och då kan Ella gå ut med dom andra igen. Misstänker att det kommer ge Ella lite mer att tänka på och hon blir förhoppningsvis lättare att tampas med.

Bortsett från det har vi haft en förvånansvärt bra vecka med tanke på vädret och det faktum att paddocken frös redan i onsdags. Har ändå lyckats hitta på något relativt vettigt varje dag. I fredags var vi dessutom och löshoppade vilket var väldigt skönt för Ellan. Det är himla kul att åka och löshoppa med henne, hon vet PRECIS vad som gäller och man ser på henne att hon säger -"okey matte, nu kör jag på här, skulle du kunna hålla dig ur vägen"... Det är bara att jag ställer mig någonstans där jag vill att hon ska pausa medans dom andra justerar med hindrena och sedan är det bara att tuta och köra igen ;o). Är kul att kunna åka och göra lite roliga saker med henne ibland också. Ska FÖRSÖKA komma iväg och löshoppa henne varje vecka nu under vintersäsongen, tror det kan underlätta massor för vinterspralligheten hos damen i fråga. Idag var vi iväg till ridhuset och det gick rätt bra med tanke på att jag var fullständigt ofokuserad och mest babblade med A-C som var nere och kollade... Jaja, vi blev iaf rastade både jag och Ella så det var ju bra iaf ;o). Ella var rätt spänd till en början men slappnade av efter en stund och jag försökte jobba lite med rakriktningen i galopp. Alltid lika nödvändigt och nyttigt. Tror iofs att hon hade lite träningsvärk från löshoppningen igår  och det känns ju på sätt och vis rätt bra, då har hon fått jobba ordentligt :o).


En annan stor grej (iaf för en täckesfreak till matte) är att småkillarna idag fått täckas på i snöovädret. Jack var verkligen URGULLIG i sitt täcke - finns det något sötare en små ponniesar i sina täcken som alltid ser för stora ut?!

Mysmorgon, god frukost och familjebus på förmiddagen stod på agendan även denna dag :o). Har verkligen varit en härlig helg där allting har klaffat på något sätt. Tänkte att Ella förmodligen hade rätt go träningsvärk efter gårdagens tuffa arbete så det blev en uteritt, Gustaf och Albin hängde på så vi fick en mysig söndagspromenad i solskenet. Ella kändes lite mör ärligt talat och hon drog nästan benen efter sig i början av turen ;o), Gustaf brukar få pinna på rätt bra med vagnen för att hålla takt med Ella i normala fall men idag var det inte så. Snarare kunde Gustaf gå och spankulera i lagom makligt tempo och ha det allmänt gött ;o). Ellas något sadistiska matte tyckte att vi skulle ta den långa backen upp och ner i och med att vi bara skrittade idag och det kändes verkligen på nedvägen att hon hade förmodligen rätt go träningsvärk. När vi väl kom ner travade vi en liten bit för att komma ikapp G & A och då blev hon TAGGAD till tusen!!! Saktade av till skritt och hon fortsatte vara som en fiolsträng tills en bil kom upp bakifrån och då fullkomligt exploderade hon i en bronco-bockning-stegring-serie som hette duga!! Var nog en hel del slagg och spänning i den lilla hästen som behövde komma ut för efter det var hon hur lugn och avspänd som helst igen... Så bara 1 st explosion på Venavägen mot förra gångens 3 är ju ändå en klar förbättring ;o).

Jag måste däremot erkänna att jag är rätt stolt över mig själv som har lyckats sitta kvar och reda ut hennes explosioner hittills *peppar, peppar*, Gustaf var riktigt impad han också (men RÄTT irriterad på Ella, han blir ju orolig för det ser tydligen riktigt obehagligt ut från backen). Hur som helst, det gick ju bra och det är bara hålla tummarna att det gör det nästa gång också, för jag är rätt övertygad om att det inte var sista gången idag tyvärr... Men, men - vi fick en go söndagspromenad ändå i solen och vi får vara glada så länge vi får sådana här härliga dagar. ;o)


 

Albin har fått borrelia :o(. Såg ett suspekt utslag på hans ena ben och hälsade på tant doktorn som konstaterade direkt att det var just borrelia. Vi hade visserligen misstänkt det men fick det nu bekräftat. Blir penicillin 10 dagar för lilla sonen. Han verkar ändå ha klarat sig bra, vi har inte märkt att han är hängig eller nedsatt i humöret på något sätt utöver det vi märkt av tandsprickningen han har nu. Stackars sonen håller på att få 5 (!!) tänder samtidigt varav 3 kindtänder... Ni kan ju tro att det har varit lite besvärligt för honom. Men han är vid relativt gott mod och nu har vi ju fått medicin mot infektionen så det blir nog bra det här. Känns lite märkligt med borrelia för vi har verkligen inte sett någon fästing på honom och det är på benet så man borde ju knappast ha missat det. Plockar ju av byxorna på honom ett antal ggr per dag för blöjbyten! Man känner ju sig inte som en glimrande förälder direkt... Men läkaren menade på att det finns sådana pyttefästingar så jag skulle inte ha dåligt samvete för det, och den kunde ha släppt i princip omgående och ändå hunnit smitta. Ok, klen tröst men det hjälper ju liiiite mot den sårade modersstoltheten ;o)

Nu hoppas vi på att han fortsätter acceptera medicinen som smakar skunk - so far so good...