Hahaha, vad kan man säga?! Jag har sagt det förr och nu kommer det igen... Det blir aldrig tråkigt med en häst som Ella... Men ibland vet man inte om man skrika eller gråta! Det var ju så himla fint väder idag så jag tänkte passa på med en uteritt. Hade alla bra argument för det, ni vet - "vädret", "man får passa på" och favoriten - "är skönt för Ella att få lite ombyte"... ELLER HUR?!?!? Nu var jag visserligen smart för jag övertygade Gustaf om att det var mysigt att han följde med på cykeln, och det gjorde han. Misstänkte att Ella skulle vara lite på tårna, vilket var dagens underdrift. Ridturen började fint och okomplicerat, hon brydde sig inte ett smack om "de vanliga farliga ställena" och var visserligen på hugget men inte överdrivet spänd. Funkade bra tills vi kom till stora bondgården och där brakade allt löst, vi snackar en rodeoshow som får tjuren Ferdinand (när han satte sig på humlan) att verka rena söndagsskolan. Jehow!!! Att jag inte drattade i packen var ett smärre mirakel... Tänk vad en kombination av traktor på tomgång + ett gäng kor i fålla + lastbil kan starta... Kan ju så här i efterhand hålla med om att det kanske var lite väl blåsigt att ta ut Ella efter 10 dagars vila - men jag hade ju för sjutton rastat henne i 2 dagar innan!!! Det som trots allt kändes bra är det faktum att jag satt kvar på bronko-tjuren men hade hon tagit ett par bockstprång till hade jag nog varit kokt ;o)... Är bara att konstatera, den modellen funkar inte ihop med vila :o)