Först vill jag bara säga att på det stora hela tycker jag att det var en bra träning! Är ju alltid svårt första träningen för ny instruktör; man vet inte hur dom bygger upp sina träningar, hur mycket eller lite dom pratar och man vill ju samtidigt visa att man inte är något som katten släpat in... Tyskan E höll träningen på engelska och även om jag är bred i engelska så kan jag ju inte ridtermer som ett rinnande vatten men det gick rätt bra ändå. Det stora problemet var att hon pratade precis HELA tiden!! Munnen gick som ett smatterband och första kvarten försökte jag faktiskt lyssna på ALLT hon sa och samtidigt göra det hon bad mig om... Insåg ganska snart att jag fick börja koppla på selektiv hörsel, i och med att hon upprepade allt hundra gånger (typ om man travade på en 15 m linje så sa hon "trot, trot, trot, trot" i varje travsteg så då förstår ni kanske lite hur jag menar med "selektiv hörsel"... Var ju inte så att jag struntade i vad en person som tar 800 pix för 45 min sa... ;o). Sedan gissar jag att hon sa det i varje steg för att behålla takten men jaja...

E arbetar utifrån ett system som bygger på (om jag fattat rätt) att man har en bra bas/grundridning där hjälperna är separerade ifrån varandra och man har en stadig ram (mycket bra för övrigt). Hon vill att man jobbar med koner, i början red jag på en yta av 15 x 15 m med en kona i varje hörn och utifrån denna fyrkant byggde hon upp sina övningar. Hon vill att man utgår ifrån en mentalt och fysisk avspänd häst så hela tiden kommer man tillbaka till ett läge där hästen är avspänd och jobbar låg och rund med bra tryck bakifrån... Jag tänker inte gå in på var och en av övningarna för då kommer jag ha skrivkramp i fingrarna, men kontentan var att man har hästen duktigt inramad i yttersidan och böjer för inner skänkel. Man jobbar med tempoväxlingar med mjuka övergångar och att man ska ha ett bra och stabilt grundtempot... Utifrån detta grundläge ska man bygga vidare för att ta sig igenom utbildningsskalans olika steg för att nå nirvana... *hahaha*. Hon använde ju såklart inte ordet nirvana, men vi alla strävar ju efter att ha en mjuk, välriden och välutbildad häst och det här är absolut en bra väg att gå. Var mycket nöjd efter träningen. Jag älskar ju den typen av övningar, man får lite spelregler och en agenda för passet, och slipper tänka ut det själv ;o). Detta är något som behövs för att jag ska fokusera bättre och det är lite samma för min häst. Ella har ju (precis som matte *s) rätt mycket sus innanför pannbenet och blir lätt distraherad av mer spännande saker så här får hon ju fokusera för det händer något hela tiden... Mycket bra övning och jag ska absolut använda mig av den i framtiden...

Efteråt fick jag beröm för Ella, hon tyckte hon var käck och hade grymt bra skritt. Hon tyckte jag red trevligt och hade en bra grundsits... (Kanske tillhör hennes repertoar med komplimanger till nya ryttare men det tänker jag inte låtsas om ;o) utan ta det för en komplimang)... Smicker om Ella funkar ju ALLTID *hahaha*.

Så glad, nöjd och stelfrusen tänkte jag köra min pärla hem igen. Gustaf hade stannat till innan min träning börjat och hjälpt mig baxa in bussen mellan alla bilar (är fortfarande inte helt självgående vad det gäller backa den i trånga utrymmen) och hade lämnat nyckeln i tändningen sa han... Så när jag satte mig i bussen och skulle starta - tror ni att nyckeln satt där?!?!?! ELLER hade vimsiga Gustaf lagt nyckeln i SIN jacka och åkt hem???? ;o) Japp, PRECIS så var det så han blev inte HELT nöjd när han insåg att nyckeln behövde förflyttas från Ytterby till Säve i ilfart ;o). Tur för honom så var Elin på väg hem och hon körde förbi och lämnade nyckeln till mig - med ett stoooort leende på läpparna *hahaha*. Stackars våra inackorderingar som får stå ut med Herr och Fru Grymt Vimsiga ;o)...

Så till slut kom jag äntligen hem och kunde roa mig med att mocka till mina hästar - höpåsarna fick Gustaf packa - som "straff" för att han lät frugan få vänta 20 min på nyckeln i kylan  - är ju inte mer än rätt...*smile*