Mjukt, enkelt och följsamt...
Sitter nu och väntar på att Totilas ska äntra scenen... Snaaaaart!!! :o)
Idol
http://www.tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1833944
Gymnastikhoppning
Då Gustaf skulle iväg och jobba i Jönköping idag listade jag rätt snabbt ut att det kommer bli en SEN kväll och därmed kommer hästeriet inte fungera som jag vill... Så det blev en tidig stalldag för mig istället, fixade allt på morgonen och red Ella i det härliga höstvädret. Då jag gett mig f-n på att stärka galoppen stod gymnastikhoppning på schemat, eller rättare sagt - studs med 4 cavalettihinder. Det var sååå roligt, Ella glömde av att tramsa och bara bjöd på. Hade även en rad med travbommar utlagt så vi altinerade mellan de 2. Mycket nyttigt och det känns väldigt bra att jobba mer med bommar (även om det är jobbigt att bära *s). Det blir väldigt tydligt att när jag rider galopperar "dressyrigt" fokuserar jag alldeles för mycket på att "rida fint" samtidigt som jag försöker få henne bjuda ärligt. Blir ett moment för mycket på något sätt, iaf med mina fysiska och mentala förutsättningar... Men idag struntade jag i att rida fint utan hade full fokus på att hon skulle gå fram och bjuda och såklart blev det en herrans skillnad! Ser fram emot höst och vintersäsongen igen, ska bli spännande att se om min plan kommer att ge utdelning...
Det är sannerligen en berg- och dalbana det här med ridning...
Pingu
Kan man vara FÖR effektiv?
Ella gick faktiskt riktigt bra idag. Det har hon gjort sedan vi var och tränade sist av någon anledning. Det är rätt kul när vi kör cavaletti för hon bjuder alltid på så härligt. Är nästan så jag skulle vilja rida med bommar varje dag men det blir ett sånt kånkande ;o). Igår fick hon vila då det dels var riktigt ugh-väder och dels för att jag konstaterade att hon tuffat på i 12 dagar. Passade rätt bra att vi fick paus.
Annars är det lugnt, Melrose har fått en störra fålla idag. Har kollat henne och hon är jättemycket bättre. Ska därför låta henne gå ett par veckor på en större fålla och sedan kolla till henne igen. Är hon fortfarande bättre då åker jag in till Åby igen och kollar henne, har vi tur kommer det inte ta 6 månader utan mycket kortare *hoppas, hoppas*
Pojkarna var jätteduktiga idag. Var i paddocken med båda, Jack fick lösgaloppera och ta några skutt på Ellas cavaletti ;o). Det är en riktig liten hoppeponny vi har visade det sig och det ska bli jättekul att löshoppa honom nästa helg. Fille fick bomöva och öva på att gå fint för Monki var nere och red i paddocken. Det gick riktigt bra och än så länge finns inga som helst hingstiga tendenser på honom. Känns väldigt roligt att ha börjat jobba med dom och planen är att aktivera dom 1-2 ggr per vecka beroende på vad vi gör...
Är så vansinnigt nöjd med mina fina, underbara hästar!!!!
Ella, Ella... Vad ska vi göra?!
Det är aldrig kul när man tappar självförtroendet i ridningen, det senaste halvåret har detta hänt mer än en gång och det tycks inte vilja ge med sig...
-"Why... you might ask?!"
Jag vettifan helt ärligt! Misstänker en blandning av frustration över hur långt vi BORDE kommit i kombination med frustration över hur dåligt skick jag själv känner mig i och det faktum att ridtalang är något jag bara drömmer om... Jag har alltid haft svårt att fokusera men nu är det värre än någonsin, min hjärna känns som mos. Släng därtill en dos av höst-tjurig och understimulerad brunst-bitch med en skalle av stål (vid namn Esmeralda) och du har en ekvation som inte går av för hackor! Med söndagens plattfall i alldeles för färskt minne var det dags för träning igår igen. Visserligen gick Ella rätt bra på tisdagen, jobbade med övergångar mellan alla gångarter i allla möjliga konstellationer, vi jobbade massor med gas och broms och red mjukgörande övningar där hon får gå låg och rund men igång i kroppen. Det funkar faktiskt rätt bra. BASIC så det förslår men vi har ju backat hem för att få bukt på vad sjutton som måste fixas. Men ETT hyfsat ridpass är ingen solid grund och jag var lite smånervös inför träningen och inte särskilt sugen egentligen. En lång dag på jobbet, endast 2 timmar med Albin innan mörkret började krypa på och jag skulle packa iväg oss för att rida bidrog ju inte direkt på ett positivt sätt...
Har gjort analysarbete som heter duga de senaste dagarna och har nu kommit fram till en bra plan (känns det som iaf). Jag behövde bara förklara för min tränare om hur jag känner det. Jag vet att hon tycker jag måste peppa upp mig och ta fighterna med Ella bättre och hon har rätt, problemet är att om jag ska göra det MÅSTE jag sitta kvar på djuret och det kan tyvärr inte garanteras då min pålla fortfarande är imponerande vig och rörlig när hon "uttrycker sitt missnöje"... Hade jag känt mig på hugget själv hade det varit en annan sak, men nu när jag är låg och svag i kroppen själv är det nära nog dumdristigt att ge sig in i det. Behöver därför hitta andra vägar att gå, övningar och rörelser som kan hålla Ella intresserad och stimulerad samtidigt som jag arbetar med att stärka henne - och mig! Har stämt av med en bekant och ska iväg och träna intervaller på hennes banor. Hon har 2 st 900 meters banor, en rak och en rund. Tror det kommer vara super för oss. Ska även bli duktigare på att rida cavalettiövningar för att stärka. Fick stämt av med A och det landade i god jord. Vi snackade en bra stund och sedan jobbade vi med att hitta en go känsla i ridningen, utan tajfs och bara positivt tänk och framåtbjudning. Det gick!!! Fick till et riktigt bra pass med en Ella som kämpade och var positiv, inte en enda bakut :o). Så nu känns det bra, ska försöka peppa upp mig för att få till min plan.
Kan meddela att planen även inkluderar ett styrkepass samt ett konditionspass per vecka för mig utanför ridningen. Nu måste vi få till detta!
Söndagens stora behållning!
I den stora bedrövelsen värmde detta mitt hjärta.... :o)
Tröttsamt!
Det finns inte så mycket att säga om gårdagens tävling direkt, inte mer än att - "Köp aldrig ett sto om du vill tävla!!!"
Brunst-bitchen hade dröjt sig kvar och jag blir sååååååååå trött! I ärlighetens namn var jag själv rätt ofokuserad på framridningen till första klassen, gjorde dundermiss nr 1 - titta på dom andra som rider fram… Inte bra, det var åtminstone 2 dunderstadiga hästar som tuffade runt i proper, ändamålsenlig form utan några större blessyrer. Ella var SPÄND som en fiolsträng men i traven kunde jag jobba med det och det blev faktiskt riktigt trevligt. Sedan kom vi till galoppen och då började det gå utför. Hon var klämmig mot skänkeln och ville inte riktigt gå fram, när jag gick på henne kickade hon mot skänkeln eller bjöd på en liten bakut - skitkul… Detta var i högervarv, i vänstervarv var hon rätt ok men fortfarande inte riktigt framme. Vi lyckades ratta runt första klassen med en rätt ok känsla i travprogrammet (hon slängde bara med huvudet nån gång), kass ryggning, bedrövlig skritt och ännu värre galopp. Det är bara att inse att man plockar inga poäng med felfattningar och bakuter… Fick höra av hon som stod i insläppet att hon blivit helt kär i min häst och det är ju alltid kul att höra - trots fasonerna. Fick ihop bedrövliga 51% någonting och nådde visserligen mitt mål med att förbättra Jennylundsresultatet på 49% men jag hade kanske tänkt mig med lite mer än 2%...
Till andra klassen försökte jag bara hitta en go känsla (efter speed-pepp av Jessica - tack för det!!) och lyckades faktiskt. Ella kändes kanonfin på framridningen, traven var så där go som den kan vara och galoppen kändes ok (hade laddat med lite längre hoppspö istället för dressyrspö och det gjorde susen). Väl inne på banan noterade itchy-bitchy att matte minsann hade droppat spöt och klämmigheten kom tillbaka - snacka om att ta sina chanser!! Travprogrammet kändes iaf toppen (vilket även poängen vittnade om med 7:or och 8:or), tyvärr red jag fel (glömde första skänkelvikningen så det var jäkligt surt), andra skänkelvikningen började jag rida åt fel håll men sansade mig efter 2 steg och efter en slalominledning fick vi till den riktigt bra… Ok ryggning men kass skritt igen. Sen kom galoppen… Efter 1 bakuti första 10 metersvolten, en i vändningen till förvänd och ytterligare en på förvända sträckan tackade jag för mig… Nu får det fanimig vara nog! Jag kan ju inte gå på henne på banan så hon kommer ju undan och det är inte ok. Domaren tyckte att det var "synd för det såg så fint ut i början" och uppmanade mig att "iaf hämta ut ditt protokoll"… När jag skulle ut från ridhuset blev jag stoppad av överdomaren (en annan dressyrdomare) och hann blir liiite nervös men hon visade sig vara helt till sig över vilken "vacker och härlig häst" jag hade, tyckte att "när allt faller på plats blir ni svårslagna"… Klen tröst men ändå ganska gulligt sagt. Sin vana trogen samlar Ella fans på sina eskapader men inte fan plockar hon några pluspoäng hos matte…
Men livet går vidare. Nu ska jag ta mig en lång funderare över hur jag ska lägga upp höst och vintersäsongen för något måste förändras. Har lite planer men jag återkommer med dom när/om dom faller på plats... Klart är iaf att jag inte tänker tävla mer i år!
Hur tänkte jag nu?!
Ridpasset som sådant var väl ingen höjdare, hon blev rätt fin i traven stundtals men var lite tjorvig i galoppen igen. Fick ta lite diskussioner då hon ips vips bröt av som hon själv ville - inte särskilt roligt! Efter lite sparkar mot skänkeln kom vi iaf överens om att man skulle galoppera tills matte sa stopp - alltid något... Får väl se vad primadonnan hittar på imorgon. Funderar på om jag ska longera henne lite hemma i paddocken innan vi åker imorgon och kolla henne en sista gång. Fick nämligen höra av M i stallet att Ella hade vurpat i hagen igår (var troligtvis då hon fick såret på benet) så jag blev ju mesig igen med tanke på hennes bäcken som precis blivit justerat (i och med att hon var så himla tramsig med galoppen). Men jag vet inte, kändes verkligen inte alls som att hon hade ont utan det var bara uttråkad störig Ella... Vi får väl se helt enkelt. Hade väl önskat en bättre uppladdning men nu är det som det är. Börjar fundera på om jag inte ska strunta i det här med att tävla i fortsättningen, känner mig mer stressad över det än har en bra känsla och då blir det inte kul. Vill inte behöva lägga in mer press än vad ridningen är i sig själv... Jaja, ska iaf göra mitt bästa att ratta runt primadonnan imorgon. Är LA:1 som står på agendan och det är rätt kul program även om man behöver hålla tungan rätt i mun. Det händer grejer mest hela tiden och man vill försöka förbereda innan och inte bli överrumplad mitt i. Med tanke på att jag inte fick till vare sig galoppen, ryggningen, trav-volten till längning eller skänkelvikningarna idag när jag red så känns det liiiiite marigt inför morgondagen. Har iaf nära till tävlingen och rätt bra starttid så man får vara glad för det. Kan vi bara slippa regn så vore det toppen!
Håll nu tummarna för en mycket oinspirerad och nervös Jennie!
Tack och lov!
Idag var brunst-monstret som bortblåst - tack och lov - och Ella var tillbaka i vanlig form. Gick betydligt bättre än gårdagens magplast och vi jobbade med galoppen. Kände att vi behövde hämta upp oss från den bedrövliga träningen. Blev många fattningar och övergångar och hon blev faktiskt rätt fin efter ett tag så nu är hon inte till salu längre ;o). Inte för att hon egentligen var det men ni förstår nog vad jag menar... Red såklart med bågen idag och efter att ha skippat den ett tag är den nu tillbaka på daglig basis igen. Det verkar som att den måste vara det och vem vet, om en sisådär 1 år eller 2 kanske jag fått in det i kroppen och kan rida utan den igen ;o)
Nu ska jag sova och njuta ev ett bra ridpass!
Itchy Bitchy Ellalala...
Var så vansinnigt lack när jag kom hem, det är inte kul med sådant brunsthumör och hade någon lagt ett bud på mina ston hade jag nog sålt dom rätt av... Ser sååååå fram emot att få rida Fille...
Back @ work
Vad som är väldigt, väldigt märkligt är det faktum att trots att man varit borta i 15 mån så känns det knappt när man väl satt sig framför datorn. De där långa underbara 15 månaderna känns som ett avlägset minne, nästan som något overkligt, något man drömt... Det är jättekonstigt för under dessa 15 månader har jag varit med om det absolut största som hänt mig och hur kan det bara "försvinna"? Framförallt märks detta genom att kollegorna är glada att man är tillbaka, frågar hur det känns och sedan kör på med det "vardagliga jobbsnacket" som om ingenting hade hänt... Helt naturligt och självklart som helst för dom, det förstår jag men JAG hänger inte med i svängarna, vill på något sätt fortsätta njuta av den tiden jag haft hemma med Albin men det går ju inte... Jaja, det är bara att acceptera livets gång och göra det bästa av situationen.
Efter jobbet hade vi första uppstartsmötet inför Göeborg Horse Show så det blev en väldigt lång dag ifrån Albin, var inte hemma förrän halv 8 på kvällen och jösses vad mysigt det var att komma hem!!! :o) Idag har vi haft fullt ös hemma med hovslagaren till unghingstarna (som skötte sig toppen), har släppt ut hästarna lite senare då vädret var bedrövligt och hunnit mocka 2 boxar innan Albin tröttnade - duktig kille får jag säga ändå. Vi fick invigt Albins regnställ och stövlar och det är inte klokt så gulligt något blir bara för att det är ministorlek på det... ;o)
Måste Gratulera!!!
Calles matte ÅSA som är lycklig ägare till Särkens Winston som tog rekordpoäng på 3-års test för ponniesar i helgen. 55 poäng i hoppning går inte av för hackor. STOOORT GRATTIS önskar hela familjen Ljungqvist!!
Har lånat Åsas bild för att visa denna fina, fina welshponny.
Mer info: http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=506363
Får man vara så här söta?
Att Prinsarna trivs ihop går väl knappast ta miste på?! ;o)
Mysig utekväll
Vi firade detta genom att gå ut och äta, min syster passade Albin och vi fick en mysig kväll på stan. Gick och strosade innan vi landade på Linnéterrassen. Kvällen var ljuvlig, en ljummen sensommarkväll och vi kunde sitta ute på terrassen hela kvällen och gotta oss, infravärme och fleecepläd hjälpte såklart till men det var lika härligt för det. En välbehövlig myskväll med mannen kort och gott...
Pluspoäng till Gustaf som hade 50 röda rosor med sig hem till frun, I like ;o)
Blixtens hastighet...
Det är fascinerande hur snabbt saker och ting händer ibland. Albin spillde smoothie på golvet, jag tog hushållsrullen för att torka upp det - lämnar rullen på golvet medans jag vänder mig, går 2 meter för att slänga det kladdiga pappret och när jag vänder mig om har Albin hunnit dra ut över halva rullen med hushållspapper. Jag inser ju att det inte är någon idé att försöka rädda eländet så jag fotar det istället ;o)
Medans jag skriver en text till bilden och skickar den via telefonen till facebook hör jag att han är och slänger ut grejer ur sin låda, något som händer rätt ofta men när jag fått iväg bilden till facebook (typ 10 sek senare) möts jag av det här:
Tro mig - denna varianten är ny! Man måste verkligen imponeras av hans uppfinningsrikedom ;o). Sedan kom han på att man kan sitta i lådan och dra i dom andra handtagen - då åker lådan fram och tillbaka i sina skenor = rena rama Liseberg... ;o). BUSUNGE!!
Lyckad kombo
Har varit iväg och tränat idag också, det gick kanonbra! Det känns som att vi är på väg tillbaka till där vi var innan justeringen av hennes bäcken och den bedrövliga starten som resulterade i 49%. Det känns väldigt roligt att det börjar lossna igen och jag hoppas det fortsätter i samma anda. Idag kunde vi jobba med att plocka upp henne lite i formen, vilket är ett jättesteg för oss! Vi jobbade en del med galoppen, dels att plocka upp henne lite i formen även här samtidigt som vi ökar på samlingen plus en del tempoväxlingar i galopp -skiiitkul :o)!!! Vi har haft ju haft det motigt med galoppen så det känns så förlösande, hoppas verkligen att det fortsätter med denna utvecklingen för det är lattjo :o)
Hemma!!
Väl hemma gick det kalasbra, ett totalt okomplicerat ihopsläpp och det verkade som att dom var rätt nöjda. Jack var mest intresserad av att äta medans Fille ville leka - som vanligt ;o). Det verkade lite som att Fille faktiskt kände igen sig och på något sätt visste att han var hemma igen?! Oavsett så är JAG grymt nöjd med att ha fått hem dom och det ska bli mysigt att få rå om dom ordentligt. Känns lite märkligt att man nu dessutom har en liten ponny i familjen, jag har ju drömt om en egen welshponny sedan jag var liten och nu är han här... hihi...
Jack anländer till sitt nya hem, hur cool som helst!
Hej Kompis...
Fille blickar ut över domänerna... Kanske känner han igen sig?!
Dom verkar trivas i varandras sällskap :o)
Måste ju kolla att det verkligen är en kille - han är ju så liten ,o)
Dagen är kommen...
Trodde jag?! Pappa ringde precis (ska komma och passa Albin). Dom hade brutit sig in i hans bil och gjort sönder tändningslåset så han kommer ingenstans. Jag får åka och hämta honom så fort sömntutan Albin vaknar... Minst 30 min i ett redan hårt planerat tidsschema försvann just - skit!!!
Får dra, mer uppdatering följer... Håll tummarna att detta var dagens set back och allt annat funkar fin-fint... ?!
Jobbstarten närmar sig...
I och med att jag bara ska jobba 2 dagar i veckan till en början så har dom ersatt mig med en vikarie - på heltid?! Kanske lite märkligt för den personen går ju in heltid på mitt sortiment men, men... Utöver denna vikarie så har dom anställt ytterligare en person till vår grupp, PLUS detta går en kollega på mammaledighet och även hon ersätts med en vikarie. Detta gör att det nu inom loppet av ett par veckor kommer 3 nya till vår grupp (vi är 5 pers som jobbar med sortimentet idag), som grädde på moset är vår chef pappaledig till decmber... Så min roll på dessa 2 dagar i veckan blir att vara "stödperson till dom nya"... Det blir ju onekligen spännade och förmodligen den mest diffusa roll jag kommer ha i mitt yrkesversamma liv ;o). Jaja, det ger sig. Att gå in och jobba mer känns övermäktigt, har FRUKTANSVÄRD separationsångest över att vara ifrån Albin... Det är verkligen märkligt hur man blir som förälder, men jag borde väl inte vara förvånad. Vet ju hur knuten jag blir till mina djur, att jag reagerar så här angående min älskade son borde jag listat ut redan innan...
Men det är bara att snäppa upp sig, om 2 veckor börjar allvaret igen!
